christinerliing

Ibland förstår jag inte hur jag orkar, vart jag får styrkan ifrån.
Det har pågått länge, och det har varit oväder och solsken. Omtumlande, svårt, kämpigt... Det känns som en evighet, och jag glömmer det aldrig. Jag kommer aldrig glömma hur jag har mått, vad jag har känt. Aldrig.
Känslorna finns kvar som ärr, och varje ärr har en historia.
Jag vet inte om det är hoppet som håller på att lämna mig, jag hoppas inte det. Men jag känner inte igen känslorna, jag har inte haft dem förut, och det skrämmer mig.
Kommer jag alltid känna såhär?
Det ekar i mitt huvud, och det är lika läskigt varje gång tanken dyker upp.
Vad ska man göra egentligen?
Panikkänslor.
Jag kan inte ens finna ro när jag sover längre, det brukade jag göra förut. Men varför?
Egentligen vet jag att jag inte alltid kommer känna såhär, jag kommer bli äldre, mer erfarenget om livet, stå stadigare på jorden. Men varför känns det så långt borta och omöjligt när jag innerst inne vet det?
De som inte förstår vet inte, och de som inte vet förstår inte.
Jag vet.

Håhåjaja. Fan vad sliten man kan va (värsta rimmet)
Idag har jag varit sjukligt trött, och på dåligt humör. En dålig dag helt enkelt, men så är det ibland.
Jobbad elva till åtta, sen åkte jag och Anne och käkade mat, blev en kebabsallad för mig.
Nu funderar jag på om jag ska laga matlåda tills i morgon eller ut och springa, borde göra båda, men vet inte vilket jag borde prioritera först. Mat måste man ju ha, och motion... Återvändsgränd för moi! Blir nog en springtur först sen laga maten.
I morgon jobbar jag kvart över tio till halv åtta, sen blir det en promenad med Jenny.
I morgon tror jag att jag får min iphone, tjoho! Ett ljus i mörkret. Men det kommer nog ta en vecka innan jag har fattat mig på den.
Nä, nu har jag babblat klart.
Ciao!

Nu var det dags att blogga igen tycker jag, har inte bloggat på mer än en månad typ. Men så kan det vara ibland.
Idag gick jag upp tidigt för jag hade ett möte på stan, kändes surt först att behöva gå upp klockan åtta när jag inte börjar förrän två. Men om jag hade sovit längre så skulle jag ju ha missat det underbara vädret idag! Har varit så fruktansvärt tråkigt när det har varit dåligt väder på sistone, jag blir alltid på dåligt humör, men det blir nog de flesta. Såg att det skulle vara hyfsat bra väder hela veckan ut, vilket är bra. För på lördag har vi en slags företagsfest, eller ja, det blir brännbollsturnering, mat, tipspromenad, quiz och trubadur. Och vi ska vara utomhus, så det skulle inte vara så roligt om det blir minusgrader och regn precis.
Jag har nu även svikit kontantkort och snart min Samsung mobil som inte har den bästa kvalitén längre, mot ett abonnemang och en iPhone 4 vit, hoppas det fungerar bra, men det tror jag nog!
Nu ska jag kila över till mamma och hämta upp Buster, ska passa på med en promenad i solen innan jobbet, sol mår man bra av!
Ha en bra dag i solen folket!



Nu behövs inte halsduken längre!


Och snart kan man se ut såhär, längtar!!