christinerliing

Hej hallå tjena!
Kikar på tv och äter godis, hm.. ingen bra kombo men jag ska ju faktiskt gymma idag.
Dock har jag fortfarande ont i magen, hoppas det blir bättre för jag vill inte behöva kontakta läkaren igen.
För er som inte har läst på facebook åkte jag in på akuten i måndags, fick lite ont i magen runt två tiden, sen blev det bara värre under dagen, det var liksom inte magsjukont, utan mer runt tarmarna. Var iväg och gymmade med Anne men klarade inte så länge för det gjorde ont, sen åkte vi och handlade, då började den riktiga smärtan kännas. Jag var tvungen att sätta mig på huk. Anne skjutsade hem mig, sen ringde jag mamma som blev orolig och ville att jag skulle kontakta sjukrådgivningen, vilket jag gjorde. Då smärtan började bli olidlig. De tyckte att jag skulle infinna mig på en akutmottagning så fort som möjligt. Så mamma fick skjutsa mig till Gävle-akuten, och fanimej vad ont jag hade på väg dit. Satt och försökte fokusera på andningen.
När vi väl kom fram fick jag lämna lite prover och så, låg i en sjuksäng och väntade på läkaren då jag verkligen inte kunde hantera smärtan längre, låg och grät och vred mig i sängen. Så jag tryckte på larmknappen och berättade att jag inte klarade av smärtan längre, så då fick jag två morfinsprutor, dämpade inte riktigt smärtan men jag blev lugnare. Sen kom läkaren och gav mig inte mycket till svar, han sa att det inte var något typiskt för min ålder och att proverna såg bra ut. Och att jag skulle avvakta under natten och om smärtan var kvar dagen efter så skulle de utreda mer. Jag valde att åka hem igen för jag gillar verkligen inte sjukhus.
Att ställa sig på benen var inte lätt, de kändes som de skulle vikas, men jag klarade mig ut till bilen.
När vi närmade oss söderhamn, jag kanske var lite hög, sa jag till mamma att jag ville ha godis, så vi stannade på statoil. Mådde piss men skulle tydligen verkligen ha godis, så jag stapplade in och öste på med godis.
Såklart skulle det vara en massa andra fulla folk där och jag fick stå i kö, kände verkligen av allt, smärtan, morfinet och tröttheten. Så jag kommer ihåg att jag halvt la mig på myntatomaten tills det var min tur, någon bakom mig sa "hon ser lite trött ut där framme".
Sen fick jag åka hem och sova, fast jag sov inte bra alls, vaknade, somnade, vaknade, somnade... Ja.
Så igår blev det inge jobb, utan jag var hemma och vilade.
Jag hoppas att jag aldrig behöver ha en sådan smärta igen, fy fan! Det var en sådan smärta som man känner att man bara vill bli medvetslös för man kan inte uthärda. Usch!
Synd bara att de inte kunde se vad det var för fel.
Nä, nu ska jag äta lite mer godis sen blir det att gymma!