christinerliing

En sak har jag lärt mig, de stunder i livet när det känns som att man svävar på moln, alla beskymmer är som bortblåsta, den här känslan att det kan inte bli bättre, man kan inte bli lyckligare... De stunderna ska man ta vara på, för efter ett tag faller fasaden och de stunderna bleknar. Efter regn kommer solsken, men regnet kommer alltid tillbaka. Nu försöker jag inte låta negativ, utan jag är realistisk. Livet består inte bara av underbara stunder, det kommer alltid gråa moln.
Det här året har jag varit med om mycket, nästan mer än vad jag klarade av kändes det som ibland. Men med hjälp av underbara vänner så blev det bättre.
Av någon anledning känns det som att varje gång jag är riktigt lycklig kommer alltid något och förstör. Jag trodde alltid att jag aldrig skulle kunna få vara lycklig, att det alltid skulle hända dåliga saker. Men nu har jag insett att det är så livet fungerar. Det går upp och ner, sen bestämmer man själv hur det går i slutändan. Livet är vad du gör det till. Det finns ingen annan än dig själv som kan förändra och påverka livets gång.
Just nu är jag någonstans mitt emellan, inte solsken och inte regnmoln. Det som håller mina fötter på jorden just nu är min familj och mina fantastiska vänner. Och det är jag evigt tacksam för. Jag vägrar att låta negativa saker dra ner mig alldeles för djupt, livet är alldeles för kort för det. Så även fast kanske inte allt känns så bra nu så ska jag hålla huvudet högt. För i slutändan, är det värt det.