Dags att skriva av sig lite!

Då har ännu en lång arbetsdag passerat, började klockan 12:15 och slutade 22:00. När det är sådana här långa arbetsdagar så hinner man inte göra något annat. Jag skulle ju kunna gå upp tidigare och hitta på något, men jag sover hellre längre. En tjej på jobbet sa igår att hon hade gått upp klockan åtta på morgonen för att hinna städa och diska innan hon skulle börja klockan tolv. Det skulle nog aldrig falla mig in, att gå upp tidigare för att hinna med vissa sysslor, nä.. jag sover hellre.
Det finns en grej jag kan få ångest för när jag jobbar såhär länge under en dag, att jag sitter ner i cirka nio timmar totalt. Sen går jag hem och sätter mig oftast framför datorn eller tv:n, tills jag blir trött och går och lägger mig. Jag är en sådan person som det börjar krypa i kroppen om jag inte får röra på mig tillräckligt ofta. Så när jag jobbar till tio på kvällen hinner jag aldrig.. Just nu har jag verkligen abstines för en promenad. I morgon slutar jag klockan sex, då kan jag ta en promenad! Då ska jag gå en promenad tills mina ben viker sig! Jag tycker det är så skönt att ta en kvällspromenad med musik i lurarna, få rensa hjärnan och drömma sig bort ett tag. Åh! Det är så härligt!

Okej, nu till något helt annat! Jag hatar Telenor reklamen som går på tv nu, för den börjar med att en mobil vibrerar. Jag får panik varje gång och springer till min mobil för jag tror det ringer, sen blir jag alltid så irriterad när jag inser att det är reklamen på tv. Det hände nyss faktiskt, jag började rota runt efter min mobil innan jag insåg, för femtioelfte gången att det var på tv:n. Sen så avslutas reklamen med typ, "hur beroende av telefoni är du? Gör vårat test!"
Det är sjukt egentligen hur beroende man är av sin mobil. Jag skulle inte kunna tänka mig en dag utan den. Jag har den som väckarklocka, jag sparar viktiga saker, jag räknar på kalkylatorn, jag ringer, jag sms:ar, jag kollar klockan.. En gång när jag var påväg till jobbet och var lite stressad, så skulle jag ta upp mobilen ur fickan, men hittade den inte, fick panik och var nära på att vända och springa hem igen, pulsen ökade och jag började svära för mig själv, tills jag kände i andra jackfickan och hittade den. Vilket beteende en mobil kan framkalla alltså.. helt crazy.
Nä, nu har jag nog skrivit av mig lite för ikväll.. ska blogga mer i morgon och lägga ut lite bilder från föreläsningen med Schulman med mera.
Känner mig inte så trött.. men ska nog stänga ner datorn i allafall, för den blir man inte trött av!
Just ja, en sista sak.. ni vet sådana där små hårspännen, svarta? Jag vet inte hur många jag har köpt i mitt liv, men dom bara försvinner! Vart tar dom vägen egentligen?! Nu har jag nästan inga kvar, blir nog till att köpa nya, eller raka av mig allt hår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0