höstpromenad i mörkret

Tog en kvällspromenad nu under kvällen, tyckte att det var lite väl mycket grejer i ena jackfickan, kände efter och upptäckte att min kamera låg där. Vad gjorde jag då? Tog bilder såklart!

 




Haha, snyggt att snöret från jackan typ tog upp hela bilden..









När jag var alldeles vid porten in till trapphuset, ringer Daniel, jag valde att promenera lite mer,  annars kanske jag skulle ha kanske ha väckt de andra. Vi pratade i en timme ungefär. När vi la på kunde jag knappt röra handen, den var iskall! Haha, det märkte jag inte ens när jag pratade. Men nu har jag fått tillbaka känslen, som tur är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0