Måndag
Jahapp, här trodde jag att jag skulle våga. Men såklart fegade jag ur.. Det gäller den så kallade Litterära Aftonen som är i morgon. Vår klass och några andra klasser ska läsa upp några av våra egna texter inför en publik. När detta först kom på tal tvekade jag starkt på att jag skulle ställa upp, men med tiden ändrades min inställning och jag kände att det var något som jag skulle kunna klara av. Tiden gick och Litterära Aftonen kom allt närmre. Jag var fortfarande hyfsat säker på att jag skulle stå där på scenen framför publiken och stolt läsa upp mina texter. Visst, det skulle vara en utmaning, men en bra sådan. Jag kände att det var något jag skulle kunna klara av - tills idag.
Allt började med att jag fick reda på att Litterära Aftonen var i morgon, inte på onsdag som jag trodde. Och jag hade inte förberett mig alls. Sen blev allt värre när vi gick in i skolans aula och jag såg den stora scenen med två mickar stående i mitten. Sen sneglade jag på alla stolar, och tänkte hur många personer som skulle kunna fylla upp dem. Jag gick ut med en av mina lärare och förklarade att jag troligtvis inte skulle kunna medverka. Hon tyckte att det var synd, men förstod, men föreslog att jag skulle vara med och träna och sedan se hur jag kände. Jag nickade och följde sedan med in i aulan igen, satte mig med de andra. Sedan gick vi alla upp på scenen. Visst, alla stolar var inprincip tomma, men jag kände ett starkt obehag och ville verkligen inte. Så jag sa till min lärare att jag inte skulle medverka. Jag kände lite lättnad efter mitt beslut, men var mest väldigt besviken på mig själv. Så det blev lite blandade känslor.
Satte mig längst bort i aulan med två andra klasskamrater. De fick mig på bättre humör och vi bestämde oss för att spela lite alfabet istället. Så där satt vi och spelade och drack te (jag har typ druckit fem koppar te idag). Efter cirka en timme kom de andra i klassen ut och vi fick sluta för dagen.
Istället för att stå på scenen och läsa upp texter fick jag i uppgift med två andra klasskamrater att stå och välkomna folk och servera fika. Så det är väl det jag ska göra i morgon.
Jag är lite besviken på mig själv och så.. men det kommer nog fler tillfällen. Jag ska inte låta detta göra mig allt för nedstämd, utan jag ska verkligen försöka tänka positivt.
Nu ska jag kika lite på TV, sen blir det en lång promenad för att rensa skallen, efter det ska jag försöka baka något som vi ska bjuda på i morgon under kvällen. Just ja.. jag måste hitta en bra outfit tills i morgon också.. men det får bli senare. Tjingeling!
Allt började med att jag fick reda på att Litterära Aftonen var i morgon, inte på onsdag som jag trodde. Och jag hade inte förberett mig alls. Sen blev allt värre när vi gick in i skolans aula och jag såg den stora scenen med två mickar stående i mitten. Sen sneglade jag på alla stolar, och tänkte hur många personer som skulle kunna fylla upp dem. Jag gick ut med en av mina lärare och förklarade att jag troligtvis inte skulle kunna medverka. Hon tyckte att det var synd, men förstod, men föreslog att jag skulle vara med och träna och sedan se hur jag kände. Jag nickade och följde sedan med in i aulan igen, satte mig med de andra. Sedan gick vi alla upp på scenen. Visst, alla stolar var inprincip tomma, men jag kände ett starkt obehag och ville verkligen inte. Så jag sa till min lärare att jag inte skulle medverka. Jag kände lite lättnad efter mitt beslut, men var mest väldigt besviken på mig själv. Så det blev lite blandade känslor.
Satte mig längst bort i aulan med två andra klasskamrater. De fick mig på bättre humör och vi bestämde oss för att spela lite alfabet istället. Så där satt vi och spelade och drack te (jag har typ druckit fem koppar te idag). Efter cirka en timme kom de andra i klassen ut och vi fick sluta för dagen.
Istället för att stå på scenen och läsa upp texter fick jag i uppgift med två andra klasskamrater att stå och välkomna folk och servera fika. Så det är väl det jag ska göra i morgon.
Jag är lite besviken på mig själv och så.. men det kommer nog fler tillfällen. Jag ska inte låta detta göra mig allt för nedstämd, utan jag ska verkligen försöka tänka positivt.
Nu ska jag kika lite på TV, sen blir det en lång promenad för att rensa skallen, efter det ska jag försöka baka något som vi ska bjuda på i morgon under kvällen. Just ja.. jag måste hitta en bra outfit tills i morgon också.. men det får bli senare. Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
